|  Galleriet  |  Om mig  |  Så jobbar jag  |  Utställningar  |  Naturrutan  |
Naturrutan
Naturrutan 2006
Naturrutan 2007
Naturrutan 2008
Naturrutan 2009
Naturrutan 2010
Naturrutan 2011
Naturrutan 2012
Naturrutan 2013
Naturrutan 2014
Naturrutan 2015
Naturrutan 2016
Naturrutan 2017
   
14 december.

Vintern kom sent i år. Nu först har markerna bäddats in i vitaste vitt. Fåglarna trängs ute vid talgbollar och solrosfrön. Julgranen är huggen och en vit julhare hänger på husknuten. Nu får tomten komma när han vill. Kanske kommer han i år att använda sig av skogens egen färdtjänst. Han, liksom jag själv, börjar att vara lite till åren så i stället för att pulsa omkring i djupsnön känns det skönt att kunna ta hjälp av älgarna. I skovelhornen ryms både tomten och julklappar. Nu återstår bara några dagars väntan. Jag har redan blickarna vända upp mot skogen.

5 november.

Avklädda träd, visset gräs och frusen mark. Vindens sus, annars tyst. En natur i väntan på den vinter som snart ska bädda in markerna i snö och is. Fågelsträcken har dragit förbi söderut och de som har tänkt övervintra i norr förbereder sig på olika sätt. Det är redan trängsel ute vid fågelbordet. Höstfeta björnar håller på att gräva ut sina iden och bäddar med mossa för sin vinterlånga sömn. Fjällmyren där jag gick häromdagen hade redan fåt sitt första tunna lager nysnö. Haren som hunden skrämde upp i myrkanten höll på att skifta från grått till vitt.
Grå november kommer snart att vara vit. November, månaden som är både höst och vinter.

Oljemålning "Hare på första snön" Mått 77x57 Pris 7.000:-


21 september.

Jag satt på min ryggsäcksstol och väntade på att hunden skulle hitta haren som låg och tryckte någonstans där inne i skogen. Lutad mot en björk inom räckhåll stod hagelbössan, runt halsen hängde kameran och i knäet låg ritblocket så nog räckte beväpningen till. Jag var inte ensam. Ett par små gärdsmygar hoppade omkring inne i buskarna och en rödhake kom gång på gång för att inspektera den grönklädda varelsen som tydligen gjort intrång i hans område. Hans rödbruna bröst lyste ikapp med de gula björklöven. Någon hare fick jag inte se den här gången, jag fick nöja mig med bilden av rödhaken där i morgonsolen.

Akvarellen "Rödhake och höstlöv" Såld

4 september.


Vi plockade blåbär på samma hygge, tjädertuppen och jag. Till slut möttes vi. Han hade säkert varit medveten en bra stund om att han inte var ensam på hygget. Min framfart var inte direkt tystlåten. En skramlande hink, rasslet fråm bärplockaren och avtrampade kvistar blev till slut för mycket för tuppen. Innan han på bullrande vingar flög till skogs möttes våra blickar för ett kort ögonblick. Han plockade i sig blåbär för att överleva. För min del handlade det bara om att få lite sylt till pannkakorna eller på gröten. I år var det så gott om bär att det räckte mer än väl åt både tjädertuppen och mig.
25 augusti.

Sommaren går mot sitt slut. Ett par frostnätter har fått potatisblasten att vissna. Några löv på björken utanför mitt fönster lyser redan guldgula och lingontuvorna uppe i skogskanten har skiftat från grönt till rött. Inne i barrskogen håller trattkantarellerna på att sticka upp ur mossan och flyttfågelsträcken är ställda söderut. Hösten, den härligaste av årstider har just börjat. Sommaren har varit fylld med aktiviteter som prioterats framför vistelse framför datorn. Därför har arbetet med hemsidan fått stå tillbaka. Upplevelserna ute i markerna har hamnat i skissblocket, t.ex. mötet med den här råbocken.

Blyertsskisser av råbock. Rammått 48x43 Pris 2.000:-


12 juni.

Det har hunnit bli sommar även här uppe i norr. Jag hade satt upp mitt lilla gömsle nere vid bäverdammen i Torrån beväpnad med skissblock och kamera. Alltid brukar det dyka upp något av intresse. Idag blev det ett möte mellan en av åns krickor och sädesärlan som letade något ätbart bland grenarna i bäverdammen. Ett helt odramatiskt möte mellan två fåglar där ingen fiendskap existerade. Inte heller konkurrerade de om födan. Det vilade en stämning av frid och ro nere vid ån och jag blev sittande en bra stund och bara lät tiden försvinna.


26 april.

Solen med ljus och värme har väckt allt skapat till liv. Blåsippor och tussilago sträcker sig upp genom täcket av fjolårslöv mot vårhimlen och rymden ljuder av trastarnas sång och spovens drillar. Långkalsonger och raggsockor har lagts åt sidan. En ny tid har börjat, pånyttfödelsens tid.

Akvarell "Storspov". Rammått 42x27 Pris 2.000:-
Akvarell "Rådjur och blåsippor" Rammått 34x33 Pris 2.500:-




16 april.

Svartbygge, eller ska vi kalla det svart-vitt bygge. Det har skett i lönndom. Utan att man märkt hur det skett har rishögen uppe i björken växt i omfång. Skatorna har noga valt tillfällena för sina virkestransporter. Med människor i närheten har byggverksamheten avstannat för att återupptas så fort omgivningen blivit människofri. Nu är det omöjligt att gömma en så stor skapelse som ett skatbo, så det är svårt för skatorna att hålla det hemligt, men så tänkte tydligen inte de svartvita byggarna. Stående bakom gardinen i köksfönstret kunde jag oupptäckt under våren följa bobygget. Om ett par månader kommer bygget att döljas av björklöv och så småningom komer en ny kull skatungar att se dagens ljus.


6 april.

En vecka med ljumma vårvindar har fått det tjocka snötäcket att sjunka ihop ordentligt. Smältvattnet håller på att bryta upp isen nere i ån och skoterspåren som jag nyttjat för mina dagliga promenader med hunden runt berget bär inte längre. I morse fick jag tömma blötsnö ur stövelskaften. Rådjuren som kommer ett par gånger om dagen till foderlådan utanför fönstret har det jobbigt i sursnön. Det är bara haren med sin lätta kropp och stora tassar som tar sig fram utan problem. På några åkrar finns redan de första barmarksfläckarna och de växer i storlek för varje timme som går så länge det här vädret består. Räven har redan varit där och letat något ätbart. Jag såg honom i morgondimman häromdagen. En och annan björn är uppe och lufsar. Kanske har det blivit takdropp inne i idet. Nu väntar jag bara på de första vårfåglarna och att få höra de första tranropen och sångsvanarnas trumpetande nerifrån sjön.


1 mars.

Snö, snö och åter snö. Så gott som varje dag de senaste veckorna har inletts med snöskottning. Skogen är nedtyngd av snö. Grangrenarna hänger och småbjörkarna bugar med huvudet djupt nere i snön. Viltet har det jobbigt. Inte ens skogens lössnöspecialister, harar och mårdar, rör sig mer än nödvändigt. Då det dessutom är kallt gäller det att hushålla med energin. För fåglarna ställer inte snön till med lika stora problem. De kan till och med ibland utnyttja snön till sin fördel. Häromdagen skrämde jag upp några orrar som hade grävt ner sig i snön för att komma undan nattkylan. Dagen efter satt de ute i gårdsbjörken och åt knoppar och på andra sidan dalen började morgonsolen att värma upp skogssluttningen. En marssol som till och med fram på dagen framkallade årets första takdropp.

Oljemålning "Orrar i vinterbjörk" Pris 10.000:- Såld


4 januari.

Nätterna runt nyåret hade varit kalla och klara och långa sträckor av Torrån var nu täckta av is. Det var bara runt bäverdammen och ett stycke nedströms man fortfarande kunde se det mörka åvattnet. Där kunde åns strömstarepar fortfarande proviantera. Jag avundades inte deras kallvattensdyk, även om det förmodligen var betydligt varmare nere i vattnet än uppe i den kalla vinterluften. Räven som patrullerade längs ån varje dygn stötte då och då ihop med den lille frackklädda vinterbadaren, hade insett att strömstaren inte var något lämpligt jaktbyte för hans del. Risken att få rävpälsen genomblöt av iskallt åvatten var för stor. Räven fick nöja sig med rollen som intresserad åskådare.