|  Galleriet  |  Om mig  |  Så jobbar jag  |  Utställningar  |  Naturrutan  |
Naturrutan
Naturrutan 2006
Naturrutan 2007
Naturrutan 2008
Naturrutan 2009
Naturrutan 2010
Naturrutan 2011
Naturrutan 2012
Naturrutan 2013
Naturrutan 2014
Naturrutan 2015
Naturrutan 2016
Naturrutan 2017
   
11 december.

Det är möjligt att julklappsleverenserna kommer att vara försenade eller helt utebli i år i delar av landet på grund av snöhinder. Här uppe i Jämtland brukar det inte vara några problem. Där är både tomtar och mottagare vana med snön. Det brukar ju snöa på vintrarna! Annat i landets södra delar där vintern ofta kommer som en överraskning. Jag brukar se till att det alltid finns en skottad eller uppkörd väg hit hem uppifrån berget. Den använder inte bara tomten utan även de rådjur som morgon och kväll kommer ner till gården för att äta sig mätta vid utfodringsplatsen. Skulle det någon natt komma lite för mycket snö vet tomten var snöskyffeln finns. GOD JUL!

26 november.

Det blev vinter i år också, även om den dröjde ett tag. Markerna ligger nu inbäddade i mjuk nysnö och allt det vita har gjort att dagarna verkar vara både längre och ljusare. Vildnaden lämnar spår efter sig och det ligger något av nyhetens behag över skogspromenaderna. Tassar och klövar skriver ner nattens händelser. Det är bara att läsa i spårsnön vad de olika "författarna" skrivit. Idag var det en räv som tagit en morgonpromenad uppe i berget och spanat ut över sina vidsträckta jaktmarker.

11 november.

November, den där månaden när höst och vinter möts. En månad som många tycker är trist och grå, men en tid där de små färgskiftningarna tillåts träda fram. Det ensamma höstlövet, den grågröna laven på ladväggen och det blekgula vissna gräset. Inatt har höststormen städat upp runt huset. Torra kvistar, barr och löv har blåst ner till marken och likaså en av fågelholkarna.Talgoxen som haft holken som bostad såg lite fundersan ut när han såg vad stormen åstadkommit. Jag lovade honom att sätta holken på plats igen så fort stormen lugnat ner sig. Vinden förde med sig de första snöflingorna som singlade runt i luften tillsammans med de sista höstlöven. I morgon är det nog vitt ute.

27 september.

Hösten, en härlig tid. Färger, hög och klar luft, skördetid. Hjortronhinkarna har fyllts på fjällmyrarna, korgar med trattkantareller och trumpetsvamp har burits hem från skogarna, potatisen är upphackad och ligger redan i jordkällaren och i frysboxen finns det älgkött och mer kommer det säkert att bli. De första hardreven har klingat i skogshöjderna och det hänger redan en hare ute på husknuten.
Att sitta framför datorn och göra något åt hemsidan har av ovanstående skäl inte prioterats. Idag har det i alla fall blivit en stund över och jag har just målat färdigt en liten akvarell med motiv från det senaste älgpasset. Någon älg dök aldrig upp den här dagen, men i stället hade jag fint sällskap av en liten rödhake som satt och lyste ikapp med några av de sista björklöven. Han fick följa med mig hem i form av en skiss i ryggsäcksblocket och får nu utgöra septembers hemsidebild.

25 juli.

Sommaren är någon vecka försenad i år, men nu blommar plötsligt nästan alla blommor samtidigt. Prästkragar, blåklockor, borsttistlar, fibblor och mjölkört i en salig blandning. Dikesrenar och vägslänter ser ut som stora målarpaletter där Vår Herre tryckt ut alla färger han har i sina färgtuber. En buskskvätta följde mig oroligt längs diket där jag gick i morse. Han satt på en gammal stängselstolpe och varnade. Någonstans på marken hade buskskvättparet sitt bo där det förmodligen fanns ungar som låg och väntade på mat. Honan som satt lite längre bort med näbben full med flygfän väntade bara på att jag skulle försvinna därifrån. Jag gjorde som hon ville och lät dem få matro.

22 juni.

Årets ljusaste dygn har just lagts till handlingarna. Naturen är klädd i grönt. Grönt i alla tänkbara nyanser. Om inte de gula maskrosorna funnits ute på åkern hade det varit alltför grönt. En röd sommarbock gick och betade nyss borta i åkerkanten och talgoxparet som har ungar i holken utanför fönstret har bråda tider. Det är flera vidöppna gap som hela tiden pockar på påfyllning. I morse när jag tog en skogspromenad med hunden stötte jag en orrkull med ett halvdussin små kycklingar och när jag passerade ängsladan satt en liten rödhake och tittade på oss. Hela naturen lever och jag med den. Att bara få finnas någonstans där ute är för mig livskvalité!

Bilden av rödhaken är en akvarell med rammått 60x47.

1 maj.

Markerna sjuder av nytt liv. Det kvittrar i buskarna och porlar i bäckarna. Blåsippsknoppar banar sig väg upp genom fjolårslöv och visset gräs och öppnar sina kalkar mot vårsolen. Jag har redan hunnit frysa mig genom någon natt i orrkojan och fler kommer det säkert att bli. För att inte låta orrarna inkräkta på nattsömnen allt för mycket besökte jag spelplatsen en kväll i solnedgången. Jag hann inte mer än försvinna in i mitt gömsle förrän tupparna damp ner på myren. Spelet var lika intensivt som på morgonen och det blev rejäla nappatag bland myrtuvorna. En ungtupp som vågade sig in i leken blev åtskilliga dun fattigare innan han till slut blev tvungen att ge sig därifrån. Den här kvällen var det en fjällvråk som avslutade orrarnas spel. Han kom svävande lågt över myren i sin jakt på sork. Egentligen var han inget hot mot orrarna, men tupparna tog i alla fall till vingarna och försvann. Jag väntade tills det började skymma, men de kom inte tillbaka.

1 april.

April, månaden som är varken vår eller vinter här uppe i norr. Månaden då inte bara människor lurar varandra utan även vädrets makter. Ena dagen sol, värme och dagsmeja och nästa dag någon dm nysnö och kallt. April är nyckfull. Idag regnar det, blankis på gårdsplanen och takdropp. Två rävar kom nyss i sällskap över åkern upp mot berget. Förmodligen blir det rävungar i grytet till våren. Om någon vecka landar sädesärlan ute på uthustaket. Förhoppningsvis har det mesta av snön och isen försvunnit då. När hon kommer, då är det vår. Hon är alltid välkommen.

Akvarellen med ärlan på taket har rammått 30x29. Pris 3.000:-

6 mars.

Uppe i fjället är mars fortfarande en vintermånad. Än dröjer det ett par månader innan fjällriporna börjar klä av sig sin vita snödräkt. Det är ont om föda och riporna söker upp de få barmarksfläckar som sol och vind har skapat. Dvärgbjörksknoppar och enstaka frön hjälper dem att överleva den arktiska vintern. Även om nätterna fortfarande är mörka och kalla börjar vårsolen sakta men säkert göra livet drägligare för riporna.

Akvarellen "Vårvinter hos fjällriporna" har rammått 44x32 och priset är 4.000:-


14 februari.

Passerade ladan häromdagen på min hundpromenad. Grå, väderbiten och snötyngd. En talgoxe som satt i ladgluggen flög sin väg när han fick se hunden. Ladan var tom och skulle säkert så förbli. Aldrig mer skulle den fyllas med hö. Rostiga spikar höll på att krypa ut ur brädorna. Grågröna vägglavar hade fått fäste i det murkna virket och runt kvistarna hade solen bränt fram gul kåda. Ladan var vacker i allt sitt förfall. De grå brädornas charm. Den prydde sin plats där den stod nere i sjökanten.

Akvarellen "Talgoxe i grålada" är till salu och kostar 3.000:- Rammått 40x38 cm

18 januari.

Hela naturen har gått till vila under ett täcke som, trots att det består av snö, utgör ett skydd mot den bistra kyla som en längre tid hållit markerna i sitt grepp. Allt går på sparlåga och det gäller att spara energi. Orrarna som tillbringar nätterna nedgrävda i snön använder dygnets ljusa timmar till att fylla på bränsle i form av björkknoppar. Blåsvarta fåglar i vit rimfrost. Motivet var givet när jag efter en tur i vinterskogen kom hem till stugvärmen.

Illustrationen mer orrrar i vinterbjörk är i blyerts och akvarell. Pris 2.000:-