|  Galleriet  |  Om mig  |  Så jobbar jag  |  Utställningar  |  Naturrutan  |
Naturrutan
Naturrutan 2006
Naturrutan 2007
Naturrutan 2008
Naturrutan 2009
Naturrutan 2010
Naturrutan 2011
Naturrutan 2012
Naturrutan 2013
Naturrutan 2014
Naturrutan 2015
Naturrutan 2016
Naturrutan 2017
   
5 december.

December ska ju vara den första vintermånaden, men inte i år. Vintern lyser med sin frånvaro. Gräsmattan är grön, den lilla snö som fallit tidigare har smält bort. Det är bara uppe i höjderna som det finns ett tunt snötäcke. På skogsvägarna är det skridskoföre. Älgar och rådjur har det bra. Gott om mat och ingen djupsnö som hindrar. Småfåglarna hittar mat i skogen och det är glest med besöken vid fågelbordet. I skrivande stund är det adventstid och det första ljuset brinner redan. Avsaknaden av snö har gjort dagarna ännu kortare och varje litet ljus som lyser upp tillvaron är välkommet. I väntan på vinterkyla håller tomten på att hugga ved uppe i Brännberget. Innan han kommer hit på julafton har förhoppningsvis vintern infunnit sig.

17 november.


Frostnätter har fått löven att förlora sitt fäste. De singlar omkring i luften och när de landar får höstmarken nya färger. De första snöfallen har kommit och gått. Örter har frusit ner i skogen och rådjur och hjortar hittar bete ute på vallarna. Några talgbitar och solrosfrö har samlat talgoxar och andra mesar ute vid fågelbordet. I skogen pågår fortfarande älgjakt och för egen del har jag haft tillfälle till skott med både gevär och pensel. När jag ser ut genom fönstret ser jag hur västerhimlen bakom Brännberget håller på att mörkna. Skulle tro att det är vitt ute när jag vaknar i morgon.

3 september.

September - den härligaste av månader. Daggfriska morgnar med dagg i gräset, den första frosten och guldgula löv. Skördetid med fyllda bärhinkar och svampkorgar. Dessutom jakttid där älgar går i pass över rödgula starrmyrar och harar som buktar för klingande drev. Den här dagen satt jag på älgpass med ett slybeväxt hygge framför mig och Oldfjällen bakom ryggen. Jag hade hört älghundens skall och en älgko med kalv passerade strax efteråt över skogsvägen på lite drygt håll. Under timmarna på passet hade jag studerat varje träd och buske runtomkring mig, men så plötsligt fanns där något mörkt som inte varit där tidigare. I nästa ögonblick kom en stor björn lufsande utför backen mot mig. Han upptäckte mig direkt, men stannade en bra stund och granskade mig. När till slut vinden talade om vem jag var vände han och försvann tillbaka in i skogen. Även om jag haft turen att få vara med om flera björnmöten tidigare är det lika spännande varje gång. Dagens händelser hamnade en stund senare på arken i ryggsäckens skissblock.


1 augusti.


Solen har varit generös med både ljus och värme de gångna veckorna. Några rejäla åskväder har försökt friska upp luften och vattna markerna men inte lyckats. Till och med hjortronmyrarna där jag tillbringat några morgnar har varit så torra att stövlar inte varit nödvändiga. Åtskilliga kilo av det rödgula guldet har skördats och pannkakorna kommer inte att sakna sylt i vinter. Blåbären håller på att mogna och en och annan svamp har kommit upp trots torkan. En liten rödhake satt och tryckte under en sopp och tog skydd för den varma solen. I holken utanför ateljéfönstret håller talgoxparet på att föda upp sin andra kull för året och starflockarna håller redan på att samla sig för flytten söderut. Nätterna har blivit mörka och ger bud om att sommaren snart går mot sitt slut.
1 juli.


Skatorna figurerar ganska ofta i mina bilder och det med all rätt. De har sitt bo på tomten. De har koll på allt. Matrester som kastats ut försvinner direkt. När räven, grannens katt eller höken visar sig i grannskapet slår de larm och då de även är mycket dekorativa i sina svartvita dräkter gör de sig bra på bild. När slåttermaskinen har gått fram över åkern vankas det mat. Det vet både skatorna och räven om. Åtskilliga sorkar som blivit offer för slåttermaskinen blir räv -och skatmat. Idag fick räven en ordentlig utskällning av skatorna. Eftersom jag själv är en gammal man förknippar jag slåttern med höet på tork i rader av hässjor och inte som nu i vita plastbollar.
Därför har jag tagit mig friheten att i min akvarell göra lite avkall på verkligheten.
4 juni.


Sol, värme och vårregn har skapat växtkraft. Grönt i alla tänkbara nyanser. Maskrosor, rödblära och styvmorsvioler försöker skapa variation i färgskalan men dränks i grönskan. Älgkon har redan visat upp sina små rödkalvar nere vid ån och skatorna matar sin ungar i risboet uppe i gårdstallen. I potatislandets jord är groddarna på väg upp och under drivbänkens glas grönskar redan de första salladsbladen. Nytt liv överallt. Skatorna har koll på allt. Så fort det är paus i trädgårdsarbetet är de på plats och en och annan daggmask hämtas för att hamna i gapet på omättliga skatungar. Här uppe i norr har ljuset besegrat mörkret och försommarnatten påminner mer om dag än natt. I skrivande stund faller ett lätt vårregn. I morgon är det nog dags att ta fram gräsklipparen igen.
1 maj.


Efter ett par veckor med riktig vårvärme kom vintern tillbaka. Snöbyar och friska vindar varvat med sol. Kyligt mottagande för de vårfåglar som just anlänt. Den första flugsnapparen kom häromdagen och i morse hörde jag en gransångare sjunga. Skatorna är klara med sitt bobygge ute i gårdstallen och det finns förmodligen redan ägg i redet. Tranan och sångsvanen ligger också och ruvar nere på Brännmyren. I det här vädret gäller det att hålla äggen varma. Det börjar grönska ute på åkern och rådjuren hittar mat själva. Jag har slutet mata dem, men bocken kommer i alla fall då och då och tittar om det finns något ätbart i foderlådan. Hornen är nyfejade och han går och betar tillsammans med två getter och ett smaldjur. Getterna är runda över magen och det dröjer inte länge förrän det finns killingar i markerna. Trots den kyliga luften har jag gått och vänt jorden i potatislandet. Kanske kan det få våren att komma tillbaka.
4 april.

De nyanlända bofinkarnas sång blandades med ringduvornas kuttrande. Tofsviporna höll flyguppvisning över sluttningarna ner mot Mussjön. Jag stod på isen vid bäckens inlopp och försökte lura abborrarna till hugg. De var inte så nappvilliga, men några hade hamnat uppe på isen och middagen var räddad. Jag var inte den ende fiskaren här på sjön. Spår runt isvaken visade att ett par uttrar redan varit här på morgonen. De var förmodligen effektivare fiskare än mig. En räv kom tassande längs sjökanten. Han hade siktet inställt på den gamla gråladan intill
bäcken. Bland tuvorna av fjolårsgräs runt ladan hade han sina sorkjaktmarker. När jag lämnade sjön hade jag inte bara några abborrar med mig hem. Inombords hade jag ett stycke vår och bud om nytt liv efter en lång mörk och kall vinter.

10 mars.


Disig marsmorgon. En ensam råbock kom vandrande över Ivans åker. Han hade siktet inställt på några sälgbuskar borta i åkerkanten där de första tuvorna av fjolårsgräs hade tinat fram. Jag ser bocken nästan varje morgon när han besöker foderhäcken. För det mesta brukar han ha sällskap av ett par getter och en killing, men nu var han ensam. Ett par kråkor passerade kraxande högt ovanför honom och nere på Brännmyren satt en hackspett och trummade mot en torrfura. Även om det förmodligen kommer att vara vinter ytterligare några veckor kände jag just den här morgonen en föraning om vår. Den är välkommen.
1 februari.

Det har snöat lite lätt under natten. Fyra rådjur står och äter ute vid foderhäcken av det som kronhjortarna har lämnat kvar. Det är en hind och hennes fjolårskalv som kommer varje natt. Jag ser dem ibland i skymningen eller i det sista gryningsljuset. De är i motsats till rådjuren mycket försiktiga och visar sig inte gärna när det är ljust. Spårsnön berättar att hermelinen har varit på jakt ute vid vedboden. Det finns en del smågnagare runt uthusen. Jag hoppas att jaktresultatet var gott.

"Hermelin på sorkjakt." Akvarell Rammått 34x45

5 januari.

Den här vintern har hittills inte varit som vintrar brukar vara. Korta perioder med snö och kyla har varvats med tider av milda vindar och stormar. Stormarna har stått för en hel del av årsavverkningen. På vägarna har det handlat lika mycket om halkbekämpning som snöplogning.
Skarpt före i skogen för både det vilda och eventuella jakthundar. Sju rådjur besöker foderplatsen utanför fönstret. Just nu är besöken inte lika täta då de hittar en hel del mat i skogen. Det är inte lika gott om räv som vanligt, men under spårsnöperioderna berättar spåren om nattliga besök runt lador och uthus. Nätterna är långa och mörka, men nu har det vänt och vi går mot ljusare tider.


"Vinterräv vid grålada". Akvarell Rammått 60x52