|  Galleriet  |  Om mig  |  Så jobbar jag  |  Utställningar  |  Naturrutan  |
Naturrutan
Naturrutan 2006
Naturrutan 2007
Naturrutan 2008
Naturrutan 2009
Naturrutan 2010
Naturrutan 2011
Naturrutan 2012
Naturrutan 2013
Naturrutan 2014
Naturrutan 2015
Naturrutan 2016
Naturrutan 2017
   
1 december.


Kallt och någon dm snö. Decemberhimlen är stjärnbeströdd och en måne som snart är full hjälper till att lysa upp vinternatten. Två rävar har jagat sork ute på åkern inatt och spåren berättar att de varit ända framme vid husknuten. Kanske för att beundra adventsljusstakarna som redan lyser i fönstren. Jag har sett ut årets julgran men än får den stå på rot några veckor. Någon julhare har det inte blivit. Det är långt mellan harspåren och hunden har fått jaga de få harar som finns kvar utan skottlossning. "Tomtefar" har gjort "patron ur" och i stället laddat för en GOD JUL!
1 november.


Snön kom just i månadsskiftet. Marken är ofrusen så den här snön kanske inte blir så långvarig. Den sista tiden har flyttfågelflockarna dragit förbi söderut. Rönnarna som varit så fulla med bär har varken bär eller blad kvar. De trastar som kommit på slutet har fått nöja sig med några frostnupna äpplen från gårdens enda äppelträd.
1 oktober.


En frisk västlig vind håller på att klä av gårdsbjörkarna. Gula löv singlar ner mot marken. Väderrapporten utlovar höstrusk och det råder stor aktivitet ute vid fågelbordet. Talgoxar, blåmesar och nötväckor låter sig väl smaka av solrosfrön och jordnötter. Några bitar älgtalg från jakten har lockat fram lavskrikor från storskogen och det är bråk om godbitarna med gårdens skator. På kvällarna kommer älgkon fram och betar på åkern med sina kalvar. Nere i ån har bävrarna byggt på sina dammar och höjt vattenståndet för att lättare komma åt nya avverkningsplatser. I skymningen kan jag höra brölet från kronhjortarna och in ifrån skogen hörs älglock. Det är oro i markerna, brunsttid.
12 september.


September, den första riktiga höstmånaden erbjuder ett överflöd av det mesta. Röda lingontuvor, barrskogens trattkantareller, myrarnas tranbär och inte minst en färgprakt utan like. Lägg därtill jakttid. De första hardreven har gått i skogshöjderna och den första älgjaktveckan är avklarad. Lavskrikor och en liten kaffeeld förhöjer stämningen på älgpasset. Kaffepausens bristande uppmärksamhet har hjälpt en och annan älg att obemärkt smita förbi. Men jag kan ändå konstatera att det kommer att finnas älgkött med lingonsylt tillsammans med egenodlad potatis på bordet även i år.
1 augusti.

Växtkraft överallt ute i naturen. Även i potatislandet. De första potatisarna har hackats upp och avnjutits tillsammans med innehållet i en nyöppnad sillburk. Skatorna som haft sitt bo i tallen intill potatislandet hjälpte till med plockandet. Nätterna är inte lika ljusa och långa längre. Det är lite svalare i luften och morgnarna är daggfriska. Augusti är den månad då sommaren sakta går över i höst. Det är skördetid och de första hjortronen håller på att mogna ute på myrarna. I år lite senare än vanligt men de smakar lika gott som de brukar göra. Det blir många ryggböjningar ett tag framöver.

1 juli.


Sol och regn har fått grönskan att explodera. Det är bråda tider för både människor och djur. Slåtter, gräsmattsklippning och ogräsrensning. För det vilda är det många munnar som ska mättas. Älgkon har redan visat upp sina nya kalvar, sångsvanarna har kläckt fram sina ungar nere i ån och rävtiken har sin kull under någon av ladorna i närheten. Det är mycket som ska noteras i dagböcker och skissblock. Tiden vill inte räcka till. När dessutom öringarna har börjat nappa i åarna får penslarna finna sig i att lämna tid åt flugspöet. Det är tur att dygnets ljusa tid är lång här uppe i norr.
1 maj.


De gamla gråladorna och ödetorpen är många här i gränslandet mellan odling och vildmark. Jag passerar dem nästan dagligen under mina vandringar. De har stått där så länge att de blivit en del av landskapet. Grå, mossiga och lavklädda. De många åren, den tunga snön och pinande västvindar har satt sina spår. Rostiga spikar har tappat sitt fäste och en del av brädorna har lämnat sin plats. Urblåsta fönster i torpstugan och några trädgårdsredskap lutade mot väggen.
En stege stod rest mot väggen. Sist den användes var kanske när någon tittade till fågelholken.
Nu tillåter inte stegpinnarna någon vidare användning, något som katten inte bryr sig om. Tillsammans med svalorna so brukar ha sina bon under takutsprånget är det nu katten som tagit över tillsynen av torpet.
1 april.


Vårisarnas rödingfiske hade gett gott resultat. Fiskrenset som hamnat ute på srenröset togs snabbt omhand av observanta skator. Räven som kom längs åkerkanten någon timme senare blev utan. Han fick finna sig i att i stället bli utskälld av skatorna. Skatornas bo hade till större delen blåst ner under den senaste stormen, men nu pågick nybygge. Man kan tycka vad man vill om skator, men de hör gården till. Renhållningsarbetare och observatörer som alltid talar om när inkräktare är på gång.
Häromdagen anlände de första stararna och någon dag senare fanns också bofinkar och en ensam tofsvipa på plats. Kanske är det våren som är på väg?
1 februari.


Så här års brukar marken vara täckt av ett tjockt snötäcke, men så ser det inte ut nu. I södersluttningarna och vindpinade områden är barmarksfläckarna många. Något som uppskattas av rådjuren och kronhjortarna. Kråkorna och flockarna av kajor letar mat ute på de snöfria stubbåkrarna. Termometern har nu krupit en bra bit under nollan och nästa nederbörd kommer förhoppningsvis som snö. Är det vinter så ska det vara vinter. Fjällen lyser i alla fall vita och riporna har tagit på sig sina vita snödräkter, det hade också hermelinen gjort som jagade möss ute i stenröset häromdagen. Se, men inte synas, är vad som gäller för både jägare och bytesdjur.
1 mars.

Månadsskiftet har inletts med vinterväder. Ymnigt snöfall och byiga vindar. Nu ser det ut som det brukar så här års. Det kan man inte säga om den gångna februarimånaden. Innan det här snövädret kom var det vår i markerna med smältvatten i bäckarna och lika mycket barmark som snö. Akvarellen som åtföljer den här texten är vårlik, men så såg det ut bara för några dagar sedan.
Just nu i skrivande stund ser det annorlunda ut. Mesarna trängs i snöyran ute vid fågelbordet och ryggarna på rådjuren som passerar utanför fönstret är täckta med snö. Den här dagen kommer förmodligen att ägnas åt snöskottning. Det är sånt man kallar för friskvård.

1 januari.


Det stod en ensam råget ute vid stenröset i det första gryningsljuset. Jag hann knappt få fram skissblocket innan hon försvann i långa språng upp mot skogen. Spår i snön och en liten ofullkomlig snabbskiss i ritblocket var det enda hon lämnade efter sig. Årets första timmar. Början på ett nytt år. Ett år, än så länge lika tomt som arken i mitt ritblock, men förmodligen kommer en del av det kommande årets händelser att ändra på den saken. Om rådjuret var medvetet om att ett årsskifte just skett tror jag inte. Hon har säkert fullt upp med att klara varje ny dags kamp för överlevnad. Jag önskar i alla fall både dig och rådjuret ett Gott Nytt År!