Naturgalleriet
Göran Boström Naturmålare
Här kan du ta del av korta texter och bilder som är aktuella för årstiden.
April.Efter en lång vinters fångenskap har nu ån återfått sin frihet. Vårsolen har förvandlat snö till porlande vatten som bryter sig väg genom den is som gör ett sista försök att hålla ån i sitt grepp. Isflak kommer seglande tillsammans med grenar och kvistar efter vinterns stormar och strömstaren har hittat tillbaka till sin häckningsplats. En tuff liten vinterbadare som dyker ner i det kalla vattnet på sin jakt efter sländlarver och andra småkryp. Tystlåten men alltid högtidsklädd i svart frack med vitt skjortbröst.
Januari, årets gryningsmånad. Mörkret har besegrats och vi går sakta men säkert mot ljusare tider. Ett tjockt snötäcke och vinterkylans rimfrost har klätt naturen i vitaste vitt. Domherrar och talgoxar lyser som färgklickar i björkarnas rimfrost. Fågelholken i björken utanför mitt ateljéfönster är täckt av snö. I våras var den hem för en kull talgoxar och nu kan den kanske erbjuda skydd och lite värme under kalla vinternätter. Det är stor åtgång på solrosfrön och talgbollar och ute vid foderhäcken väntar varje morgon en grupp rådjur på mat. Som tack för hjälpen har jag fint sällskap nästan hela dagarna alldeles utanför fönstret.
Oktober. Höstskata.
Vår, sommar eller vinter? Vädergudarna har svårt att bestämma sig. För ett par veckor sedan kom värmen och med den flyttfåglar och vårblommor. Tussilago och blåsippor satte färg i fjolårsgräset och den första flugsnapparen flög runt och inspekterade holkarna. Rågeten och hennes två killingar betade av de första gröna stråna borta i åkerkanten. Själv lurades jag att sätta ett par fåror potatis ute i landet lite tidigare än vanligt. Men så kom bakslaget. Ett par dagar senare låg snön decimetertjock och förvandlade våren till vinter. Flugsnapparen försvann. Förhoppningsvis vände han om söderut. Bofinkar och bergfinkar valde att stanna kvar och tog tacksamt för sig av vad fågelborden hade att erbjuda. I skrivande stund den 13 maj är ordningen återställd. Snön har försvunnit och flugsnapparen har kommit tillbaka i sällskap med trastflockar och de första svalorna.
Ett par harar skuttar omkring i skogskanten och i morse väcktes jag av storspovens drillar. Nu är det vår!
19 juni. Åkern utanför fönstret lyser gul. Det är maskrosor och smörblommor som står för färgsättningen. En råbock passerade just borta i skogskanten. Han hade bråttom. Kanske var han ute för att kontrollera att inga andra bockar vågat sig in på hans revir. Nere i ån har sångsvanarna kläckt fram sina ungar. Fem små gråvita dunbollar simmar omkring bland näckrosblad och vattenklöver noga övervakade av svanparet. Trastungarna har lämnat sina bon och flugsnapparna har ungar i holken utanför fönstret. Det ät liv överallt, nytt liv. En kväll kom älgkon fram bakom en av ladorna i åkerkanten och visade upp två små rödbruna kalvar. Sädesärlan som har sitt bo på takåsen inne i ladan var extra orolig i morse och inte utan anledning. En liten brunvit hermelin jagade möss bland brädorna i ladgolvet, men ärlan lugnade ner sig när hermelinen en stund senare försvann in i skogen.
21 juli. Första höskörden är avklarad och ute på åkern ligger vita plastbollar utspridda. På några dagar är slåttern avklarad. Forna tiders hässjor och hästarbete är ett minne blott.
För ögat var det bättre förr men det är bara att acceptera att brukningsmetoderna förändras. För rävungarna som leker borta på åkern om kvällarna spelar det nog ingen roll. Förr hade rävtiken sina bästa jaktplatser runt hässjorna,men nu får hon jaga på annat håll. Häromdagen såg jag hur hon letade sork bland stenarna nere på Tomas åker. Från ett av stenblocken hade hon lyssnat in var bytet fanns och med ett språng försvann hon ner i gräset. Jag såg inte om hon lyckades i sin jakt, men om inte så var fallet kom det säkert fler chanser.
8 augusti. Det råder oro i rådjursmarkerna. Brunsttid. Bockarna har sedan länge mutat
in sina revir och med fejningar på buskar och träd markerat sina områden. Gränserna
bevakas noga och inkräktare jagas bort. Revirets herre vill ha sina getter för sig själv och
tillåter inga ovälkomna friare. Getterna bevakas noga och har ständigt en kärlekskrank
bock i bakhasorna. I Brännberget utanför mitt ateljéfönster har en bock sitt revir. Det
händer då och då att vi möts. Minnesbilder från sådana möten hamnar ibland i mitt
akvarellblock.
Januari. Fjällripan, en överlevnadskonstnär. Kyla, snö och isande fjällvindar hindrar henne inte. Här hittade jag dem uppe i högfjället bland kartlavsklädda stenblock där de funnit lä för stormvindarna.